En helt ny värld.

Så. Folk har frågat mig ofta vilken den bästa plattan är med Maiden. Kan man få en jobbigare fråga? Hur ska man svara lätt på det? Det beror ju helt på hur man ser på saken och vad man tittar på. Och ställa frågan i ett forum för att få lite bra argument till varför just den plattan är bättre än den andra går inte heller, då alla säger olika och har lika bra argument för dom. Men vi kan väl alla vara överens om att om att innan Dickinson kom in var det råare och mer punkigt? Jag gillar the early days. Det är så jäkla mycket bra gjort där. MEN. Det finns alltid ett men. Det finns några svaga låtar på de första plattorna som gör att ingen av plattorna på -80 eller -90 talet kan göras till favoriter för mig. Alltså, jag verkligen älskar 'Number of the Beast','Killers','Powerslave' osv. Men dom har inte allt. En skiva som jag tycker har allt och som jag hävdar är den bästa är 'Brave New World'. Bruce is back! Adrian is back! Iron Maiden is back!

Inledningen 'The Wicker Man' slår vilken hårding som helst med en käftsmäll. Den är snabb och den är skräddarsydd för Bruce och Adrian Smith skulle jag säga. En slags homage till de återvänande förlorade sönerna.

'Ghost of the Navigator'. Den är bara så Maiden på nåt vis. Att man rent instrumentaliskt lyckas fånga upp varenda ord i texten och verkligen sätter toner och riff på mystiken kring historien är fenomenalt! Känns lite som en parallellhistoria till den episka 'Rime of the Ancient Mariner'. Lyssna på Nickos trumspel här. Världsklass.

'Brave New World'. Titelspåret. En pampig låt som nog toppar min top-3 lista på låtar man går och nynnar på utan att man tänker på det.

'Blood Brothers'. Harris hyllning till sin far har också blivit en hyllning till alla oss fans. Så det går inte att inte älska denna låt. Så är det bara.

'The Mercenary'. Här blir det en liten resa tillbaka till -80 talet. Snabb, rå och klassisk med alla Maidens ingredienser du kan tänka dig.

'Dream of Mirrors'. En nio minuter lång låt som börjar lugnt för att sedan braka loss. Vi har sett och hört det förut, och vi älskar det. En bra text med många olika sätt att tolka den på.

'The Fallen Angel'. Här kommer en sån där låt som verkar finnas för att fylla ut plattan med en extra låt. Sådana låtar har förekommit förut. På albumet 'Powerslave', som är rätt likt detta album i uppbyggnad och variation, så finns det också ett sånt spår. 'Losfer words' som jag inte tycker tillför plattan så mycket. 'The Fallen Angel' är inte långt ifrån. Men den är fortfarande en låt som på intet sätt drar ned betyget.

'The Nomad'. Detta är enligt mig den absolut bästa låten som finns på detta album. Jag älskar allt med den. Mystiken, uppbyggnaden och Bruces sätt att verkligen leva sig in i berättelsen om en mytomspunnen nomad.

'Out of the Silent Planet'. En ganska lättsam låt som ändå, konstigt nog hamnde på plats 35 på billboardlistan. Jag tycker det är rätt konstigt då det är en relativt kort låt som inte berättar om så mycket. Men mellan två mastodontlåtar är det smart att trycka in en sådan.

'The Thin Line Between Love and Hate'. En låt som har FEM porriga gitarrsolon av Dave Murray. En episk avslutning på en skiva som jag tycker har allt!

 

 

n1955

 

Alltså. Jag vet att ni som läser detta kanske inte tycker som jag och kanske kommer att förakta mig för att jag inte tycker att 'Number of the Beast', 'Seventh Son of a Seveth Son' eller 'Killers' är bäst. Detta är som sagt mina egna åsikter och reflektioner över plattan och ni har säkert inte samma intryck eller åsikter om den. Det är en platta som också, som ni vet, gör sig löjligt bra live!

ROCK ON!

Leave a Reply